dottern är väääääldigt verbal. Redan för ett år sen kunde hon "spela" ut oss. "Hemma hos pappa får jag sova på soffan" och dylikt. De är inte dumma barnen. Mycket min dotter säger tror jag verkligen på men jag har fått lära mig att sålla. Verkligen. En gång påstod hon att henns pappa puttade henne flera ggr trots att hon inte ville det. Jag frågade henne självklart om det ett x antal ggr och till slut så visade sig att han PUSSADE på henne trots att hon inte ville. 😂. Det kan jag stå ut med. Har även fått höra en del andra tokiga saker som hon fått förklara eller man sållat lite lätt och förstår att det inte är så. 

Dock har jag fått en och annan blåsning från hennes pappa gällande sånt. En gång fick jag ett samtal om att dottern berättade för honom att jag hade sagt att hans nya var en gammal kärring. ( saken hör till att jag inte pratar skit om dem inför min dotter skulle aldrig komma på tals då hon älskar dessa människor ovillkorslöat och att jag inte ens träffat henne då exet inte presenterat oss på 1,5 år). Fick då snällt förklara att eftersom jag fyllt år veckan innan gått och sagt att mamma blir gammal tant/körring på söndag. Hon har då frågat hur gammal hennes pappa är och min nya sambo var och jag sagt att de var gamla gubbar. Hans sambo kom inte ens på tal. För mig är detta inget som är konstigt. Sa till honom att istället för att ringa och blåsa huvudet av mig kan man ringa och fråga i normal samtalston om vad det handlar om. Men han trodde fortfarande inte mig. Han trodde mer på hans dotter. Säger med dett inte att man inte ska lyssna på sina barn men man kan gott kolla upp saker och ting. 

Japp så är det.. efter många om och men har jag lärt mig att bita ihop.. även genom de fulaste orden och dumheterna.

senast i förrgår fick jag bita ihop...

pratade med dotterns pappa. Hon ville så gärna bjud apå jordgubbar och vindruvor sin sista dag på förskolan. I med det var hans vecka så tänkte jag att han kanske kund eordna med detta ( så slapp jag köra 5 mil). Men nej de skulle han minsann inte. För det var inte han som hade bestämt sig för att flytta...

Ibalnd undrar jag VARFÖR jag biter ihop.... varför jag ordnar utveckligsamtal på hans lediga dag så han slipper ta ledigt han med.... GAAAAAAAAh

tror käkarna gick av så mycket jag bet ihop och ville skrika till honom att det var hans dotter som ville göra detta för sina kompisar...att hon ska tänkas på i första hand...

jag hade ju självklart kunnat betala konstnaderna...

bet ihopa och kommer lätt köra de 5 milen för dottern ska ha sin efterlängtade fest

snabbt och lätt så har jag startat denna blogg..

inte för att smutskasta någon utan mer för min egen skull...om vad som händer...

alla vändningar... diskussioner och känslor.

I sommras för exakt 2 år sen... fick jag nog. Nog av att spendera livet med en man jag kände jag inte älskade, hade något gemensamt med och mådde dåligt av. Det ända som inte hade hindrat mig från detta tidigare då förhållandet hade varit dåligt länge och jag försökt härda ut var min lille tjej. Som blir 4 nu till sommaren. En underbar smart, go tjej på alla vis och älskad av oss alla.

Det som fick mig att inse att det var nog var en av mina sista arbetskvällar på mitt förra arbete då jag hamnade hemma hos en nu fd kollega. Utan att det hände något ( var nära) så var det detta som var droppen i glaset.

I augusti blev det bestämt... vi skulle separera. Efterosm vi inte had egjort detta förut så visste vi inte hur man gjorde. Dottern skrevs över på mig. Efter en pärs att bo ihop och låtsas som allt är normalt för dotterns skull så fick jag äntligen tag på en lägenhet i november i en stad nära. Allt för att dottern skulle kunna ha sin tygghet kvar med sitt hus och förskola när allt annat var upp och nervänt. Utan att kolla direktiv och dylikt så började vi att ha dottern varannan vecka.

Detta började som en pärs. Jag hade som max varit utan min dotter på en tjejhelg i oslo i två dygn. En vecka... jag gräst och kände mig ensammast i världen. Självklart har ag inga vänner som gått igenom något liknande heller. Hur fan skulle de kunna veta hur jag kände mig?, de flesta av mina vänner är ju perfekta, lever det klassista mamma,pappa, barn förhållandet.

Efter några månader kändes det bättre... jag föröskte de det som "återhämtningsvecka" för att kunna lägga all hjärta och själ i dottern när hon kom veckan därpå. en mamma vecka och en vuxenvecka.

I januari året därpå fick dottern träffa sin pappas nya tjej ( pappan trodde han var först med att berätta men våran dotter gillar att prata) och allt hade gått bra. Mellan mig och pappan var allt "som vanligt" om än lite kyligare men det gick an. Vi visste ju att vi måste stå ut md varann för dotterns skull.

I mars hände dock något som jag aldrig trodde skulle hända... och jag vet egentligen inte hur eller varför men jag fick höra saker som "jag är orolig för X när hon är hemma hos dig". Jag föröskte hela tiden få fram varför.... fick bland annat höra att jag "leker med henne för mycket" "låter henne leka på leksakshusen utanför förskolan" "hoppar nerför trapporna med henne" och "eftersom ni kramas och hon klättrar på dig när ni ses så respekretat hon inte dig" " du har inga regler" mm, "föräldrar ska int eleka med sina abrn de ska bli respekterade" Svar som jag tyckte var helgalna... i mitt huvud så lär sig barn genom lek(rätta mig gärna) och självklart har jag regler i mitt hem som alla anda... absolut inte likadana som pappans (kommer aldrig ske) tider för sängdax, hålla hand när man går över gatan, dusch, mat ruiner ja alt.. men ja... vi hoppar kanske också i sängen en gång i månaden.. bara för vi känner för det... dansar i regnet...

Jag tyckte vi kunde gå till en familjecentral för lite familjerådgivning... tänkte att nu äntligen kan han få höra hur knäpp han låter.. ska man inte få leka med sina barn?!?! Men nej... personen i fråga fick inte ta någons parti och vi skulle jobba på att kommunicera.. vi gick dit ca 3-4 ggr / 1 gång i månaden. Men istället för att bli bättre på att kommunicera så slutade pappan höra av sig helt och tog istället bara upp allt som hade hänt på en månad just den gången. Jag fann därför dessa samtal meningslösa. Avslutade dem och fick höra att jag var ett fegt kräk. Jo tack..

Från och till har allt svängt upp och ner i perioder.. pappan vill ibland byta veckor  då han och hans tjej vill åka till ett hus utomlands och jag ändrar och trixar för att möjliggöra detta. Dottern får inte följa med. ( det är jobbigt med vagn och bilbarnstol fick jag till svar när jag frågade, och det är inte kul där för henne).

Förra sommaren träffade jag en man..en man som fick benen att vika sig... snygg, smart, snäll, många gemensamma intressen och lika på många olika sätt. Han hade två barn sen tidigare relation 2,5 som han har varannan vecka tor-sön. Det gick undan och maja fick träffa honom... i början var det inte lätt men nu avgudarn hon honom och han lika så. Blir varm i hjärtat så fort jag tänker på det. Eftersom vi umgåtts konstant sen dess och bott hemma hos varandra varannan vecka och vi var trötta på att leva i väskor bestämde vi att vi skulle flytta ihopa. Till en stad där både jcg oah dotterns pappa jobbar. Jag flaggade för pappan redan året innan om att jag inte trivdes i staden jag bodde och redan när vi kollade på lägenheten så fick han information om detta. Vi bestmde att vi skulle ta den... redan då fick jag ett sms om att då kommer dottern bo hos dig på heltis och mig varannan vecka.

Mitt hjärta jublande. Precis så jag vill ha det. Men inte för dottern... för hennes del var jag knäckt.. skulle han ge upp henne? han jobbar ju ändå i samma stad.. ingen större omväg.. hon var ju van vid att träffa sin pappa varanan vecka och älskar honom vilkorslös?!?!

Jag kämpade med övertalning i två veckor innan jag insåg att det var meningslöst. i min aelakaste tankar så tänkte jag " det är bara för de ska ha ett nytt barn" ( japp dottern får ett syskon till sommaren).

Efter detta så blev det bara en massa klydd om avtal osv... han ville skriva ett eget där han hade skrivit bakkgrund om hur han hade tjatat om att få ha sin dotter boende hos sig ( ehmm nej han hade inte ens velat diskutera detta), han ville betala 500kr i underhållsstöd ( nemen oj kostar ett barn), klyddade och ändrade med tide roch anpassade allt efter hur han tyckte dottern skulle vara där...

och där är vi egentligen nu...

dottern har en vecka kvar hos sin pappa (nästa) och sen börjar hon förskola och bor hos mig på veckorna och hemma hos han varannan helg.

HÄR vill jag egentligen bara kunna skiva av mig annonymt och kräkas av hyr jag känner och tänker i alla situationer.. välkommen att kräka av er med mig